En liten pudel mötte en bulldogg på trottoaren. Bulldoggen var stor och bullrig, medan pudeln var mer försynt. Bulldoggen ville visa sin styrka och utmanade den lilla pudeln. ”Jag slår vad om att jag behöver mindre tid än du för att öppna den där dörren” sade han och pekade med tassen på den närmaste porten. ”OK” svarade pudeln, och bulldoggen kastade sig ivrigt mot dörrhandtaget. Han försökte bända ner dörrhandtaget med tänderna och rev och krafsade på dörren. Det var ingen lätt uppgift att hänga och dingla i dörrhandtaget och samtidigt med våld försöka få upp dörren. Till slut släppte bulldoggen utmattad taget och ramlade ihop i en hög framför dörren och väste: ”Nu är det din tur.”

Pudeln, som dittills bara förundrat sett på, gick fram till porten, lyfte upp framtassen och krafsade lätt på dörren några gånger. Det dröjde inte länge förrän dörren öppnades. En kvinna kom fram, böjde sig ner och tog upp pudeln i famnen. Hunden överöstes med kärlek och bars in i köket där en stor portion av favoritmaten väntade. Det var matte som öppnat dörren.

Många gånger kan det tyckas som om vi står vi inför stängda dörrar under vår livsvandring. Vi saknar nyckeln men gör vad vi kan för att få upp dörren. Vi trixar och grejar, tills vi inte orkar längre.

Gud vill att vi ska inse att vårt kristna liv framför allt vilar i ett barnaskap.
Psalm 131:1–2 i Psaltaren säger:

Herre, jag är inte övermodig,
har inga stolta later.
Jag ägnar mig inte åt stora ting,
åt det som övergår mitt förstånd.
Nej, jag har lugnat och stillat min själ,
jag är som ett litet barn,
som barnet i moderns famn.

Framför allt är vi älskade av Gud. Och det har inte ett dugg mer med våra prestationer att göra. Oavsett misstag, felsteg eller annat vi ångrar och skäms för är vi älskade, benådade, upprättade att leva i en tillitsfull relation med Honom som vi får kalla Pappa (= Abba Fader). Jesus tog hand om roten till vår smärta och vårt utanförskap. På korset blev våra liv förvandlade. Vi behöver inte gapa och föra oväsen för att få Guds uppmärksamhet eller försöka betvinga Honom med alla möjliga fromma övningar. Han känner oss och väntar bara på att vi ska våga lägga våra liv i Hans händer och lita på Honom i allt som möter. En innerlig vädjan, en tanke till Gud, en stilla, tillitsfull bön räcker för att öppna himlens portar.

”Kasta alla era bekymmer på honom, ty han sörjer för er.” 1 Petr. 5:7

Med en varm önskan om allt gott från Gud,

Din tillgivne herde Klas Lindberg