Foto: Ola Henriksson

Ära Gud med dina tillgångar

Hur vi spenderar våra pengar är inte bara en fråga för privatlivet. Som kristna är vi kallade att ge. Grundinställningen i allt givande är att Gud först har gett mig och dagligen förser mig med det jag behöver.

Som kristna är vi kallade att ge. Vi är kallade att ge evangelium till världen (Matt. 28:18–20). Vi är kallade att ge av vår tid, vår kraft och vårt engagemang till de fattiga och utstötta (Matt. 25:35 ff). Vi är kallade att ge våra liv för Jesus (Matt. 16:25). Vi är kallade att ge för att Gud först gett. Vi är kallade att ge, och vi vet att han som kallat är förmögen att i överflöd ge oss det vi behöver.

I allt givande är det grundinställningen som är det viktigaste. När jag väl förstått att Gud verkligen har mitt liv (och alltså också min ekonomi) i sin hand, då blir det lätt att ge, det blir en glädje. Det blir en del av min andliga gudstjänst (Rom. 12:1). Mitt givande blir en del av min tillbedjan.

Som kristen är jag kallad att älska Gud av hela min kraft (Mark. 12:30). I detta ligger också mina ekonomiska tillgångar. Jag behöver inte bevaka mina egna intressen, jag vet att det finns någon annan som gör det. Jag ska självklart ta ansvar och inte vara ovis hur jag hanterar mina pengar, men jag ska inte bekymra mig (Matt. 6:24 ff).

Givandet från ett glatt hjärta kommer också ur en insikt att jag inte behöver ge – jag får ge. Men som i allt lärjungaskap är det viktigt att ha en disciplin och en ordning. Jag kan inte bara ge när jag känner för det, lika litet som jag bara kan gå till kyrkan bara när jag känner för det. Tänker vi på samma sätt när det gäller vilken annan syssla som helst, så ser vi snart att vi får mycket dåliga resultat. Borsta tänderna bara när du känner för det, och du kommer snart att inte ha så bra munhygien och kanske inga tänder att borsta alls. Det är viktigt att inte bara följa sina känslor i sitt givande.

Ett liv i efterföljelse innebär att överlämna även den ekonomiska biten till Gud. Vad Gud vill med mitt liv blir viktigare än mina personliga tillgångar och begränsningar. Hur mycket jag vågar ”sätta på spel för Guds skull” blir en viktig fråga. Jag skulle kunna berätta otaliga exempel på hur Gud försörjer ekonomiskt i vardagen, men det är mycket viktigare att se vad Guds Ord säger.

Ibland får man intrycket av att det är ”ofint” att tala om pengar. Det är ett lite tabubelagt ämne som tillhör ”mitt privatliv”. Detta är dock inte en fruktbar inställning i en församling.

Guds Ord är tydligt i att när vi lyder Gud och ger iväg det vi fått, så ger han oss det vi behöver (vilket inte alltid är det vi själva vill ha). Om vi däremot snålar, får vi mindre själva. Ords. 11:25–26: ”Den ene strör ut och får ändå mer, den andre snålar och blir bara fattigare. Den frikostige blir rikligen mättad, den som vederkvicker andra blir själv vederkvickt.” Läs det ordet några gånger och tänk på att Gud själv har lovat det.

Hur skall vi då ge?

Ge regelbundet

Detta är en princip Paulus ger till Korintierna inför insamlingen till Jerusalemförsamlingen, som befinner sig i en ekonomisk knipa runt år 52 e.Kr. Att ge regelbundet är en bra princip som hjälper oss att ge mycket mer än vad vi ofta gör om vi bara ger sporadiskt. Att ge via autogiro eller sätta in pengarna via Internet runt den 25:e är två enkla och bra alternativ. Gör det till en helig vana att ge frikostigt och regelbundet till Guds verk.

Ge som du har beslutat dig i ditt hjärta (2 Kor. 9:7)

Ge inte av olust eller tvång, säger Guds Ord. Detta handlar inte i första hand om känsloliv i största allmänhet. Paulus vill poängtera att det är viktigt att vi offrar i frihet, inte för att vi känner oss tvingade. Att i sitt hjärta besluta sig för att ge regelbundet och inte snåla och räkna med att det är Gud som försörjer mig är inte bara en god och bra vana. Det är också en stor och rik glädje. ”Det är saligare att ge än att få.” (Apg. 20:35b)

Guds Ord talar på olika ställen om att ge bort en tiondel av sin inkomst, bland annat till dem som arbetar i templet (se t.ex. Mal. 3:10). Att betala tionde (en tiondel av inkomsten) till sin församling är en god princip för det personliga givandet. Det har ingenting att göra med mitt eviga väl, det handlar om att hitta en rätt attityd till de tillgångar Gud gett mig att förvalta.

Tiondet är ett uttryck för att alla mina tillgångar tillhör Gud. Gud behöver givetvis inte dina pengar, han vill ha gemenskap med dig. Men han vill att du lägger ned hela ditt liv för honom, först där börjar friheten. Den som vill bevara sitt liv ska mista det. Vi måste lära oss att handskas med pengar på ett rätt sätt och våga tro att det ytterst är Gud som försörjer. Någon har sagt att ”plånboken är det sista som blir frälst”. Jag ger alltså tillbaka till Gud vad han har gett mig.

Vårt givande kan inte grunda sig på en vilja att få någon slags välsignelse, utan på en tacksägelse för att Gud redan har gett (1 Joh. 4:7 ff). Han har gett oss allt vi någonsin skulle kunna behöva i och med att han gav oss Jesus, sin ende son. På samma sätt som vi bara kan älska för att han först har älskat, kan vi ge för att han först gett. Alla andra motiv riskerar att bli själviska.

Gud försörjer verkligen dem som ger av ett glatt hjärta

Matt. 6:3–4 säger att den som ger i det fördolda faktiskt får lön av Gud själv. Självrättfärdighet och andligt högmod går före fall. Vårt givande ska ske inför Gud, men där ger det också faktisk lön från Gud. Det handlar aldrig om himmel och helvete för ditt liv när det gäller monetärt givande. Däremot kan det göra det för andra människor. Ger du mindre till mission kan troligen färre människor sändas ut, och färre blir således frälsta.

2 Kor. 9:6 talar i sitt sammanhang just om pengar. Paulus skriver: ”Den som sår sparsamt skall skörda sparsamt, och den som sår rikligt skall skörda rikligt.” Om du ger mycket kommer du att få en rik skörd. Ofta tänker vi att om vi ger bort någonting så förlorar vi på det. Ett vanligt vittnesbörd bland givare är dock det motsatta: ”Jag har inte råd att inte ge.” Gud kan ge oss andra prioriteringar när vi ger så att vi får ett annat hjärta för hans rikes tillväxt, dessutom ger han oss så att vi kan fortsätta ge ännu mer.

2 Kor. 9:8 säger: ”Gud har makt att låta all nåd överflöda till er, så att ni alltid och under alla förhållanden har nog av allting och kan ge i överflöd till varje gott verk. Det är en vers att meditera över, att ta på största allvar och sätta sin tro till.

Fil. 4:19 talar också om givande. Paulus skriver ”Så ska min Gud, efter sin rikedom på ett härligt sätt i Kristus Jesus ge er allt vad ni behöver”. Gud har lovat att ge oss allt vad vi behöver, inte bara vissa saker, allt! Han ska dessutom ge oss det på ett härligt sätt. Fundera på det ett tag. Bed över det och tänk på det när du planerar din budget för nästa månad, och räkna med Gud i den budgeten. Då visar han sig även där!

Låt mig avsluta med några ord som jag först hörde av en gammal broder i tron, som påminner mig om Ordets många varningar för girighet och att låta pengarna bli en avgud: ”Pengar är en ljuvlig tjänare, men en fruktansvärd herre.” Det stämmer, så låt oss ära Gud med våra tillgångar!

Magnus Hagström